Det är en balansakt att skapa en optimal positioneringslösning. Det finns fördelar med att kunna lokalisera utrustning, patienter och kollegor, men hur finmaskig ska positioneringen vara? Och ska den vara likadan för allt och alla? Risken finns att det kan bli för mycket.
Hälso- och sjukvårdssektorn har på allvar fått upp ögonen för positionering. Med all rätt, eftersom det inom sjukvården finns mängder av möjligheter att utnyttja tekniken för att få bättre överblick och arbeta effektivare, och inte minst att stärka personsäkerheten. Det passar utmärkt att knyta positionering till överfallslarm för att öka tryggheten och säkerheten för personalen, men även utrustning kan med fördel positioneras. Tänk bara på hur mycket smidigare arbetsflödet blir när sjuksköterskan inte behöver spilla tid på att leta efter infusionspumpen till sin patient och vaktmästaren kan gå direkt till den rena säng han ska hämta.
Undvik att utrustning försvinner
- Det fungerar utmärkt att sätta positioneringstaggar på utrustning. Allt blir enklare – spilltiden kan minimeras, väntetiden för patienterna kan kortas och samtidigt finns det potential för stora besparingar eftersom sjukhusen slipper investera i extra utrustning, säger Ascoms Nordic Portfolio Manager Technology Rune Roed Schøler och hänvisar till att det inte är ovanligt att avdelningarna bygger upp lager av utrustning. Av en enkel anledning - att vara säkra på att den finns till hands när den behövs.
- Det innebär att sjuksköterskor och andra avdelningar får använda sin dyrbara tid åt att leta efter utrustning och i ett mer övergripande perspektiv, att sjukhusen blir tvungna att investera extra för att vara säkra på att det finns tillräckligt med utrustning för alla. Hela den problematiken kommer man åt när utrustningen taggas, säger Rune.
Patientupplevelsen förbättras med positionering
Rune rör sig på många sjukhus i Norden och upplever ett växande intresse för positioneringsteknik, bland annat möjligheterna att även lokalisera människor.
- Många vill ha en komplett lösning, och det är begripligt. Dementa patienter ska uppenbart tas med, men frågan är om man ska begränsa sig till den patientgruppen. Patientupplevelsen kan förbättras markant för alla patienter om de kan röra sig fritt och veta att personalen snabbt kan hitta dem om de ska till en undersökning eller blir dåliga, säger Rune och berättar att även personalen finns i åtanke för positionering.
Ökad trygghet för personalen - För personalen handlar det om trygghet. Om man aktiverar sitt överfallslarm ska hjälpen komma fram snabbt och till rätt ställe, även om det är ett ”mjukt larm” som har aktiverats. Många sjukhus är uppmärksamma på personsäkerheten och har den högt på agendan när de utvärderar positioneringstekniker. Så vad ska man ta hänsyn till? Positioneringstaggar kan köpas billigt, och patient- och personalhandenheter finns i dag med inbyggd lokaliseringsprogramvara. Varför inte sätta upp positionsgivare överallt och komma igång? Enligt Rune är det en dålig idé. Det är onödigt, dyrt och alltför komplicerat att spåra allt och alla.
Komplexitet hindrar överblick och utbyte
- Det är helt avgörande att prioritera vad spårningen ska omfatta och hur finmaskig den ska vara. Alltför ofta ställs det krav på positionering som är orealistiska ur både ekonomisk och teknisk synvinkel. Det ger till exempel föga värde att ha full täckning på parkeringsplatsen eftersom varje p-plats måste förses med en positionsgivare. Man måste fråga sig om det i praktiken ökar personsäkerheten och står i proportion till investeringen och komplexiteten.
Andra exempel kan vara operationskorridoren, som med fördel kan fungera som en zon med en positionsgivare istället för att ha en positionsgivare i varje operationssal. Även på personal- och patientsidan bör man utvärdera de olika grupperna. Är det till exempel meningsfullt att kunna spåra patienterna på intensivvårdsavdelningen? Ska all personal på sjukhuset kunna spåras och i så fall varför?
Var och hur finmaskigt ska positioneringen användas?
Hur finmaskig positioneringen ska vara beror på ändamålet med positioneringen och hur den ska användas. I en högriskmiljö som akutmottagningen kräver personsäkerheten noggrann positionering, ända ner på rumsnivå. Om det däremot gäller logistikflöde med positionering av utrustning är det onödigt med en noggrannhet ned på en meter. Vaktmästaren hittar sängen bara hen vet på vilken sal den står på.
- Tekniskt finns det inga begränsningar. Den optimala lösningen är en kombination av olika zonindelningar efter vad som ska spåras och hur. Det krävs ett förberedelsearbete för att kartlägga behoven, men den investeringen sparar man snart in, avslutar Rune.